en grusväg kurvig av viljor
med en slöja av makadam
över
– raskande frivilligt blickfång
från välbetalda slavar
i kedjor
se hur runda de är
om magen och om kinderna
och hör orden eka i ottan
över
– vakande anstaltslinser
hur runda de ändå är
orden som inte svetsats
samman med lösa samband
de kommer med årstidens insikter
de räcker en spännvidd för två –
ömsom som sömmar – än drömmer
de – livsviktigt
sveper förbi, drar
över
– skådar de fält där de är:
vållande till annans liv
strösslandes med döden
nu skymmer
det mörkret gör hällandes skugga
över
grusvägen inga gatljus
endast de sargade argsinta
och månen hänger
kvar
som en kugge i kedjorna
de tillverkade aska av maskrosor
tegelkonstruktionen
nedmonterades
en tyst hyllning tonhöjs
till de traumatiserade
