rök över vättern
nu brister isen som bar
lögner som etsats
domkyrkans krypta
det dolda rummets budskap
sekler av skrönor
pompejis vila
ur trögflytande magma
tränger tankar upp
tankar som förträngts
förgrenar sig, växer tills
samband framträder
bojorna brister och
ankaret driver ut – vind
för våg, i vattnet
det klara vattnet
filtrerat från saltet
bräckt i vigvatten
tiden tycks granska
det definitiva, sitt
öde i vitögat
tänker att tiden
är kaos utan ordning och
tillfälligheter
tänk dig att vattnet
som grumlas, försuras
mynnar i en hamn
hamnen blir ditt hem
skyddat av lera och halm
tillägnat livet
var kvar i känslan –
alla floder ebbar ut
tidvattnets krafter
det födda dör
det döda föds endast
när tiden utmätts
Från diktsamlingen ”Där lögnen skiner igenom”
(C)hristian Loyche 2024