svarta streck i asfalten
grå rök från skorstenen
tänker mina tankar
gårdagens gåvor, morgonens förbannelse
färdas längs med fälten
jag har en själ som svälter
framtiden är gammal
historian har inte hänt än
kritvit, muntorr, nästan narig
var vistelsen behaglig?
vem stod som ansvarig?
jag betalar en bot
av absint och blått blod
märkt av ärr, år och krav
röda ögon, radion på, men radarn av
i hemlighet
som en skyddad verksamhet
smeker jag din kind
leker lätt med elden
men verklighet är alltid verklighet
i själva verket
har jag kalla kårar längs ryggraden
till sist min vän
från och till den döende drömmen
din hand i min
den kärleken, blir jag blind?
glömde var jag kom ifrån
öppna ögon, mörka moln
Från diktsamlingen ”Tankspridda skurar”
(C)hristian Loyche 2015