och med din intuition
din intensiva blick
ser du ett vårtecken vackert vitt
efter den svarta vintern som gick
med en känsla för förnuft
det nästan bränner mer än sticks
en kopp kaffe och alpluft
dukade kristallklara bestick
en gång var du lika vacker som nu
i en sång var du mitt öde, min deja-vù
jag följer dig med en dikt
rader jag bara lämnar till dig
jag blir inte lyckligt gift
giftet har varit i dig och mig
så lås in mig på institution
inrikta dig ut i det fria
passa dig för en mans kompass och don
ta med dig karta och kvinnlig spira
en lätt fjäder, en tung vikt
men vi vill väl varandra väl
du har så mycket i din sikt
jag skyller på andra skäl
jag var en klängranka med klor
en efterhängsen manet
som en växt som bara gror
vet att du vill ha mjuka paket
så mycket som snurrar liksom
men vänder mig nu om
vill du att jag ska vara kvar?
i ditt liv lite till
vill jag?
ja, jag vet vad jag vill
du har sagt: tack för att du är du
och att jag duger som jag är
har lagt ett litet band på mig nu
men snälla klipp inte mitt begär.
Från diktsamlingen ”Vita diamanter”
(C)hristian Loyche 2011