framför spegeln en september
hänger jag in tiden
men den är inte min
till att föreviga på film
i min dröm spelas allting
i dur
i min lögn vevas skiten ut på duk
befria mig från febertermometern
och explodera ut mig i etern
vita prickar,
ringar i neon
rökmoln och popcorn.
bara blundade en stund
slöt ögonen
bilar förbi
se där badar de i honung
det kan väl vara min tur nu?
en titt ut
trafikljus och ett svart sus
var är du?
är allt slut?
och i så fall kan väl allting starta nu
ta tag i mig och dra med mig in i natten
(tiden står still)
ryck mig och förtryck den svarta kraften
(när jag sitter tätt intill dig)
så konstigt det känns
de kan nästan se mitt samvete
men bryr sig inte ens
…jag flyr baklänges den sista kilometern
Från diktsamlingen ”Skiftningar i skymningen”
(C)hristian Loyche 2009