MÅNSKUGGOR
När jag vandrar här
låter jag
framtidens vingslag
svepa förbi min fragilitet
med en melankoli stor nog
att dräpa självgodhet
Försakar allt jag har
Ta inte det ifrån mig
När jag vandrar här
passerar jag
Det enda vägskälet
för evigt varar ändå inget
I en tid av rannsakan
lär man sig empiriskt
Tålamodet odlas
när jag vandrar här
Den infraröda radarn
Apostlarnas brevduvor
Vår jordlott i rymden
- tillfälligt
Sjöarna och öknen
Skyskrapor och Bungalows
Dygden rör sig i stillhet
Förgängligt
Vi kan försäkra oss i allt
som står i vår makt
allt annat kan vi lämna
åt ödet
GLACIÄRER I
I ett postmodernt välfärdstempel föregår grossister med gott exempel Ett förhistoriskt lik i källaren Det enda som är tyst är frågeställaren
Falska leenden filtrerade Källkritik ett minne blott Moralen en plats
som solen ek i skuggsamhällets uppbrott
Jag är skarpare nu Jag varnar dig för att inte visa din riktiga sida
Jag har en tydlig roll i det dagliga myglet blir inte kvar i kulissen Trappar du upp tar jag inte hissen
Drar mig inte tillbaka för gott Låter du bli
så får det förbli Jag tar inte den rygg som gör ont
Vänder de blad som var inpräntade att bara stötas och blötas
II
Det vi inte åtar oss nu får vi ångra sen i ett klarsynt moment och omen Vi sitter i samma båt men vart ror vi när klockan är slagen?
När glaciärerna smälter - amen är vi redan där men det är inte tiden vi vrider
Den dagen Gud visar sig blir jag troende Tills vidare en hedning förvisad
Ser du, där i blickfånget i ögonvrån av din längtan En göl i ett hällregn från himlen En parallell i periferin Ett levande hell vid din sida
Förr eller senare visar sig Den nakna sanningen i vitögat
Avklädd i is och eld Förevigad I Den elfte timmen
Månskuggor
01. Månskuggor 02. Glaciärer
Den Elfte Timmen
verk n:o 04
i existentiell förgänglighet
23.10.
(C) oktober 2023
poeter.se
applåderad av 1 personer
(C)hristian Loyche 2023