MÅNSKUGGOR
När jag vandrar här
låter jag
framtidens vingslag
svepa förbi min fragilitet
med en melankoli stor nog att dräpa självgodhet
Försakar allt jag har
Ta inte det ifrån mig
När jag vandrar här
passerar jag
Det enda vägskälet
för evigt varar ändå inget 
I en tid av rannsakan
lär man sig empiriskt
Tålamodet odlas
när jag vandrar här
Den infraröda radarn
Apostlarnas brevduvor
Vår jordlott i rymden
- tillfälligt
Sjöarna och öknen 
Skyskrapor och Bungalows
Dygden rör sig i stillhet
Förgängligt

 

Vi kan försäkra oss i allt
som står i vår makt
allt annat kan vi lämna
åt ödet

 

GLACIÄRER

I
I ett postmodernt
välfärdstempel
föregår grossister
med gott exempel
Ett förhistoriskt lik
i källaren
Det enda som är tyst
är frågeställaren
Falska leenden filtrerade
Källkritik ett minne blott
Moralen en plats 
som solen ek
i skuggsamhällets uppbrott
Jag är skarpare nu 
Jag varnar dig
för att inte visa 
din riktiga sida
Jag har en tydlig roll
i det dagliga myglet
blir inte kvar i kulissen
Trappar du upp
tar jag inte hissen
Drar mig inte tillbaka
för gott
Låter du bli 
så får det förbli
Jag tar inte den rygg som gör ont
Vänder de blad
som var inpräntade
att bara stötas och blötas
II
Det vi inte åtar oss nu
får vi ångra sen
i ett klarsynt moment
och omen
Vi sitter i samma båt
men vart ror vi
när klockan är slagen?
När glaciärerna smälter
- amen
är vi redan där
men det är inte tiden
vi vrider
Den dagen Gud visar sig
blir jag troende
Tills vidare en hedning
förvisad
Ser du, där i blickfånget
i ögonvrån av din längtan
En göl i ett hällregn
från himlen
En parallell i periferin
Ett levande hell
vid din sida
Förr eller senare
visar sig
Den nakna sanningen
i vitögat
Avklädd i is och eld
Förevigad
I Den elfte timmen

Månskuggor

01. Månskuggor 02. Glaciärer

Den Elfte Timmen

verk n:o 04

i existentiell förgänglighet

23.10.

(C) oktober 2023

poeter.se

applåderad av 1 personer

(C)hristian Loyche 2023