Iakttagelser. Att ta i akt. Att visa sin vördnad, saligt som i en andakt. Den betydelsen,
Men även att betrakta, försöka se och inte bara stirra blint. Att urskilja en kontur ur stöpformade statyer, den strömlinjeformade massan vi alla oundvikligen är en del av.
När vi inte konsumerar oss dopaminhöga eller klandrar vår lott i tillvaron till den grad att vi tar tabletter för att stå ut, då tänker vi ofta och mycket. Vrider och vänder med ett fågelbo av frågor, men med få tydliga svar. Men vad tänker vi egentligen på?
När man cirkulerar i den där dimman, med tankar om att det som pågår för tillfället inte är tillräckligt och att vi själva inte räcker till, funderingar om vad som egentligen hände; med oss själva och vår tid på jorden – men också vår omvärld; hur den blev så modern och digitaliserad att vi knappt behöver ta några beslut själva; eller i alla fall inte tänka självständigt.
Det gränslandet, i dagdrömmandet mellan ren fantasi och rationell verklighet, det territoriet tänkte jag utforska i ord och bild framöver.
