går på lina
tar ett steg tillbaka
vill jag leva?
är valen mina?
reagerar på allt
runt omkring
agerar inte alls
ljuset gör mig blind
en tango i otakt
en ängslig vals
svart kaffe, tack
och absolut ingenting annat alls
drar en lina
vad är värt att försaka?
vill jag leva?
är valen givna?
passera iväg, nu igen…
visst drömde vi vilt
verklig fantasi
med blicken manisk men mild
dödade vi tid
det gick en aning igenom vårt oblat, vårt rena blod
som visade vägen och vi visade mod
passera iväg, för längesen…
Från diktsamlingen ”Nu igen, för längesen”
(C)hristian Loyche 2017