dimmor
var de bara strimmor?
delirium av dagar
jag saknar att sakna
mentala smaker av mint
oljud
mardrömmar om odjur
ständiga skuggljus
jag har litat till dig blint
din tid är speed
min pendlar i ultrarapid
mina mandlar är brända
nu är de andra de enda, invid
du finner dina sinnens frid
en gång i livet
gick du bredvid mig
utan att säga nej
nuförtiden
är det främmande och förbi mig
det tysta skriket
är skrämmande i sig
dimmor
alltid dessa dimmor
du blir inte min
till sist men inte minst
Från diktsamlingen ”Sänkta däck”
(C)hristian Loyche 2014