”Det finns en plats för såna som mig. Och det behöver nödvändigtvis inte vara i helvetet. En plats där jag kan andas och landa, en plats för lugn, där jag kan leva.
Jag har inte hittat dit än, min världsomsegling har inte fått vind, jag är ute på irrfärder och inlåst utan utsikt.
Verkligheten är för hård och brutal, så jag återvänder gång på gång till fantasin, där jag kan vara sårbar och skör utan att det anmärks. Där blåser jag bubblor, allt bara blir i en varseblivning och naturen har sin ordning, bortom sjukhusens sterila sanitet.
Här kan jag verka och här kan jag vara, som jag är, inte som en svartvit kopia av ett färgat verk eller som andra ämnar foga mig.
Här är jag naken och fri. Så om du ändå ska lämna mig, lämna mig då i fred och frihet.”
(C)hristian Loyche