KENOZOIKUM / Tomrummet

… I livets vagga

jag är ensam men inte endast men ensam…

barnets skri ut i vintermörkret
får massor att stumna
i sakrala mässor
i kokande dopvatten
stålsätts barnet
till ett liv som ska handla
om att härda ut

medan skaror av enögda maler mantrat:

”jag är ensam men inte endast men ensam
men inte ens… det är jag ensam om”

… Om

inom sinom tid, så småningom:

… Tyngden

svarta duvor flyger ovan-
för drönare
bevakar bara
mig
kråkor bygger
bon i min frontallob
erinrar mig en tid –
fjäderlätt,
nu väger
en vänlig gest ett ton

örnar griper tag
i mig – övervakar

en ensamhet,
sju underverk

… Frågeställning

hur tung är inte världen
för den som bär den?

… Tomrummet

du går in i ett luftslott
med glittrande girlanger
från en paviljong av rökmoln
betraktar döden dig

du går genom entren
in i ateljén
vita väggar, dekor av
drömmar du förträngt

du öppnar dörren
till det största rummet:
tomrummet

där står han igen
liemannen
häver sin tystnad
över dig:

”jag gör en rockad. ditt drag.”

… Vid sidan om

utanför
det rår jag inte för

… Skammen

mot skammen att ses
i sin litenhet
väger din värdighet
tunt som is i juli

… Utrymmet

så stort att ingenting får plats –
tomrummet

… Tankegång

gå din egen väg…
min väg är min egen

… Gestalter

solbrända jagar sin skugga
ljusskygga märker mörkret
…
gråvargar lagrar
föda för vintern och stunder av evighet

… Anledningen

en existentiell
smärta att läka –
att uppnå något
anmärkningsvärt
I det omätbara

… Antagligen

ditt väl och ve
det vet du väl

… Uppmaningen

en gammal man satte sig på en bänk
– tänk

… Livslögner

en orgie av sorger
utspelas vid orgeln
kyrkans dyrkan
skrönor
villfarelser
…
så bedårande
fasanen –
fasaden utanpå
så bedrövligt själlös,
självlös inuti

… Tankevärld

jag befinner mig i limbo
dimman mellan ängen och himmelen

så skildrar jag min
tankevärld
utan att den skingras

med ensamhet
som årsringar
på ringfingret
ensamhet, det malande
undermedvetna
den ofrivilliga
följeslagaren

existensen av det enda
som aldrig
separerar
mig

jag kommer aldrig skiljas
med ensamheten,
mellan

bomullsfält och bombdåd

… Frågetecken

jag ser ut som en fågelholk men har inga frågor

(hoppas nu på fler farhågor)

… Livlös

abstrakta extrakt
livselixir
injektioner, doser
psilocybin

allt annat

och jag är hjälplös
här

inte alls annars
utan just nu

… Egentligen

äntligen en eftermiddag
finner jag helheten
som ett primtal
odelbar

… Den enda

ensamheten är en mängd

… Människan – maskinen

det visa, vilda, vitala – det väsentliga

solsken glömd bakom tunga moln
en tjock dimma gömmer —

falska förhoppningar
blottade blessyrer
och skuggan av det egentliga

i människan

botox-robotar, autopiloter,
effektiviseringen,
vi blir maskiner

… Domino

snart ska brickorna falla
faller en så faller alla
…
och ropen de skalla:
”ingen för en och alla mot alla”

… Vakuum

vakuum vakuum i världen där:
säg mig som det verkligen är

… Tomheten

med all den kunskap du har
utan vishet har du inget
svar
…
när jag har allting har jag
ingenting
kvar

… Nedgiven

jag är tomrummet bland atomer
löv som aldrig glöder
mörkret en kollega –
som aldrig sviker

jag bär mask
men har inget ansikte

(ett exponerat kamouflage)

en passage av obehag:

paralyserad
besegrad
närsynt
långsint

… Ansats

där står du och skrapar
oskuldsfullt, på ytan
fördjupad i naivitet

… Elegi /Haiku

jag var försvunnen
sen fanns ingen mig – och nu
är jag förlorad

… Slutsats

skammen väger mer än skuld
men tomrummet väger tyngst

… Gömstället

gömmer jag mig tillräckligt
länge kanske jag
syns till sist

… Allt som existerar kolliderar

samtidigt som samtiden sammanfaller
sammanträffar ett samband
mellan dig och mig

… Regn

regn… ett regn som känns igen… men vem skyr inte regn?
jag är en man av regn

… Ödet

och så – efter alla år
inser jag till sist:
jag drabbades inte av det
jag skapade det

… Existensen

ensamhet – det enda
som aldrig separerar

… Tunneln

du föds och du dör ur
tomrummet

… Urtid

allt ursprung måste ha ett ursprung
– också själva ursprunget

… Sluttid

tomrummet är tömt och det är åter tomt

(C)hristian Loyche 2025